Jag gråter inte speciellt ofta längre. När jag var yngre grät jag för minsta lilla... jag var nog rätt känslosam. Jag grät även utav ilska...
Nu blir jag mest tårögd utav avsked. När vi blir lämnade av familjemedlemmar som varit på besök hos oss, eller när vi lämnar Arlanda och man inte vet när man ses nästa gång. Jag tycker det är allra mest jobbigt när andra är ledsna... det smittar av sig.
Men tårar kan ju även komma av glädje oxå... det är väl härligt!?! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar, åsikt eller fundering!