Blandade känslor...

Dave och jag är "samlare"... alltså inte sånna som har ett hus fullt av dyra antikviteter (I wish...)... utan den sorts människor som inte klarar av att slänga saker. Hopplösa fall, båda två! Vi blir känslomässigt fästa vid prylar, och har enorm svår seperationsångest när vi är i en situation där vi MÅSTE göra oss av med saker. Till exempel i en situation där vi inte längre får plats i vårat hus för vi har prylar i varenda liten garderob/byrå/låda/vindshörna/garage...

Och tro inte det är saker som vi någonsin kommer använda/ta fram/laga... Nix! Det är HELT värdelösa saker i många fall. Sånna saker som; en 48 tums "tjock"-tv á la 50 kg som varit trasig de senaste 3 åren!! En gammal micro som varit trasig i över 2 år... kläder som inte bara är fula och för små, de är trasiga också..! (Och här snackar vi KARTONGVIS med kläder i den kategorin!) Våran förra bil som gick sönder och skulle skrotas, men vi hade den stod på garage uppfarten i närmare 1 år, innan vi kunde med att skrota den... det var en sorlig dag... såååå många minnen med den bilen.

Så tänk er att vi ska packa ner ett hus på 275 kvm + 3 garage.... Vi var helt enkelt TVUNGNA att åka vända på vända till soptippen.... med en liten lastbil..! Ingen normal människa ville ta hand om vårat SKRÄP, rent ut sagt... Så ni kan tänka er hur jobbigt DET var för oss. Men med facit i hand; vi saknar inget av det vi slängt (ännu)... fast det var ju trots allt trasiga saker.

Igår var det därimot en jobbigare pryl som Dave "gav upp"... hans crossbuss... Den som vi haft de senaste 5 åren och som vi tillbringade i princip varje helg i runt om i Sverige... Som Dave och hans pappa har fixat, trixat och gjort så fin! Bussen med så otroligt många minnen i.... Nu är den såld.
Nu när ni vet lite om vårat psyke och seperationsångest, så förstår ni hur tungt det kändes att ens ta beslutet att bussen skulle säljas. Sen när den väl blir såld... det känns konstigt. Nästan som att förlora en vän... Jag vet exakt hur töntigt det låter, och jag vet mycket väl att vi antagligen inte skulle ha använt den på många år framöver... men ändå... Jobbigt!