Många bäckar små....

Tidigare idag så såg Dave att "gardenboy" tog en del av sin lunch och la i en matlåda. Alltså; folk som jobbar som hushållerska eller trädgårdsmästare får lunch från sin arbetsgivare... och 100 Rand om dagen. Generöst? Nä, inte speciellt... men ingen verkar våga klaga eller begära högre lön, för då får de sparken istället.
(Så på heltid, vilket är 6 dagar i veckan, tjänar de alltså; 2400 Rand/månad. För att ha nått att jämföra med så är våran hyra 4500 Rand/månad.... Då förstår ni varför det finns sjukt mycket kåkstäder i Sydafrika...)
I alla fall; han åt inte upp den lilla lunch han fått, utan sparade en del, för att ta hem. Jag trodde jag skulle dö när jag hörde att Dave sett det... stackars människa!! Det går inte att föreställa sig hur de lever och bor.... Ja mår så himla dåligt när jag börjar tänka i de banorna... tänk om det var VI som hade det så! Jag skulle verkligen inte överleva länge...
Och man skäms när man tänker på vad de måste tycka om te.x mej och Dave... bortskämda snorungar som inte jobbar, och bara har det bra... sitter med en varsin dator och man har kameror och tekninkprylar i överflöd...
　
Så för att stilla mitt dåliga samvete en aning, och förhoppningsvis bättra på min "karma" en smula, så satte jag igång att baka. Och sen gav jag Michael (gardenboy) en stor påse med muffins och bröd att ta med sig hem.
Han blev jätteglad för det lilla! Och det gjorde mej jätteglad... Så det får bli en tradition från och med nu. Och jag har fått ett nytt motto att leva efter;
"Ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa nån."