Dag # 11 Mina syskon

Jag har bara ett syskon, en storebror som är knappt två år äldre än mej.

När jag var liten ville jag hemskt gärna ha en lillasyster oxå, men nu är jag evigt tacksam att mamma och pappa valde att ignorera min önskan. -Ju färre syskon, desto mindre drama är min nyfunna filosofi. =)

Jag och brorsan är nog som många andra syskon med få år emellan sig och där ena är tjej och den andra kille... Vi lekte bra ihop som barn. Men när jag var typ 12-13 år kunde vi inte ens vara i samma rum ihop... vi tjafsade, bråkade, retades och irriterade varann så mycket vi kunde. Jag skvallrade gärna på brorsan, och han tjyvlyssnade på mina telefonsamtal och var allmänt dryg (tyckte jag).

Men efter ungefär ett år utav tjafs så lessnade vi på att vara osams (eller så växte vi upp lite...), och jag insåg att det kanske var rätt bra att ha en äldre bror... uppenbara fördelar var såklart att han skulle få körkort två år innan mej, och få gå på systemet två år innan mej, kunde skrämma bort jobbiga killar och dessutom kunde vi nu -om tillfälle uppstod, hålla ihop mot mamma och pappa, inte "jobba mot" varandra.... Brorsan insåg att min fördel var att jag hade många tjejkompisar... =) Dessutom planerade jag gärna semestrar, fester och annat kul åt oss och våra gemensamma vänner.

Vi har haft otroligt kul ihop under åren, och har gjort allt mellan himmel och jord ihop... allt ifrån att sova i bilen i Arvidsjaur till att festa på Gotland till att krocka bilar till att vandra i djungeln. Vi båda är ganska flexibla när det gäller intressen. =)

Nu har han sambo och en liten son, som jag såklart avgudar! Och när Dave och jag är i Sverige, så träffar vi dem så mycket som möjligt. Därimellan är det skype som gäller, och vi är mera som kompisar nu än som syskon.

Jag inser att jag har haft tur i "lottdragningen" om familj! =)