I torsdags kväll flög Dave´s föräldrar hem till Sverige igen, så nu är vi ensamma... -igen. Vi gillar vanligtvis att vara själva, och trivs bäst med bara varandra som sällskap. Men när man haft någon/några hos sig på besök i flera veckor, så blir det väldigt tyst, tomt och ensamt när det bara är vi två igen.
Dessutom verkar som man aldrig riktigt vänjer sig vid avsked... det känns alltid lika sorgligt och nästan vemodigt varje gång. Tyvärr är ju just avsked något vi inte kan undgå så länge vi bor utomlands... så det är nog bara att helt enkelt gilla läget och inse att vi har tur som faktiskt saknar våra föräldrar, och vill att de ska komma och hälsa på och stanna länge. =)
Just nu hoppas jag på att min vän Hanna kommer på besök snart, och jag har även påbörjat att tjata lite på mamma och pappa... Pappa gillar inte vintern (så nu vet ni vem jag har fått det ifrån), så jag hoppas den svenska vintern blir lång och isande kall... det ökar våra chanser drastiskt för ett besök från dem. ;) Jag vet -det är ego utav mej att önska en lång vinter för er alla, men så är det! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar, åsikt eller fundering!