Märkligt hur mycket mysko folk som finns runt en egentligen... och det märkligaste av allt är att de allra flesta av dem verkar fullkomligt normala, vettiga och trevliga till en början. Sen, när man minst anar det, så visar de sitt rätt jag. Och tro mej... det brukar inte vara ett vackert "rätta jag" som visar upp sig.
På senaste tiden har det varit oroväckande många sånna här människor i vår närhet... jag kanske inte bör nämna några namn (jag vet inte riktigt vilka som läser min blogg, och jag vill inte riskera en stämning för förtal eller nått sånt... hahaha). Men det är folk som ljuger, simulerar sjukdomar, snor våra husdjur, och försöker att driva oss till vansinne med knäppa "upptåg"...
Ett bra exempel är de vi hyr av här i SA...(jag antar att de ej kan läsa svenska, och att de ej vet att jag bloggar... så jag känner mej hyfsat säker på att undgå en stämning från dem...)... sen finns det en bunt i Sverige som jag hoppas jag aldrig behöver se igen.
Men det som just nu oroar mej är att det kanske är VI som är knäppa?? Eller drar vi till oss galningar och simulanter som bi till honung??
GILLAR vi att irritera oss på folk och bli irriterade i tid och otid? Eller verkar vi vara sånna som man kan lura i vad som helst, och "köra över"??
Hmm... vem vet, det kanske vore en idé att sluta vara så jäkla mesiga och lära oss säga ifrån mera? Helt enkelt vara lite mer oförskämd och mindre "svensk/väluppfostrad"..?
Japp, så får det bli!
Så kära vänner, släktingar och bekanta; bli inte förvånad om ni i jul frågar om vi kan ses, och ni får det ärliga svaret;
-Nix, JAG HAR INTE LUST!! ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar, åsikt eller fundering!