Ok, nu har jag varit på jobb-intervjun... Gick ganska bra. Jag fick rätt bra kontakt med båda föräldrarna, och de verkade hyfsat trevliga. (Hon var lite småsnobbig, kanske... men, men...). Pojken som jag i så fall ska ta hand om verkade också vara helt ok. Och arbetstiderna var typ vad jag hade förväntat mej, och lönen var bättre än vad jag trott. (Dessutom kunde de inte förstå att jag är så gammal som jag är, de trodde jag var typ 6 år yngre... hehe... och det lessnar man ju aldrig på att höra...)
Och med tanke på att det är gångavstånd från vårat hus så kan man säga att på det stora hela var det en "hit"...
FÖRUTOM att ungefär mitt i intervjun så nämnde mamman att deras son alltid ville be en kvällsbön för deras nuvarande nanny... Ok, inte så knäppt tänkte jag... lite, men det kan jag ta.
Sen började pappan berätta att de var djupt religiösa, och gillar att prata med deras son om Jesus.... och att deras tro var så himla viktig för dem...
Hjälp!! Min första tanke var att typ ta mej därifrån snarast...! Jag är nog så icke-troende som man kan bli, och kände mej lite lagom obekväm.
Sen fortsatte de med att berätta att sonen gillade att sjunga religiösa sånger om Jesus... What the f***! Är det ett skämt, tänkte jag??
Dessutom verkade lite väl "freaky" med att schemalägga sonens dagar...
Så nu känner jag att jag hoppas att jag inte får jobbet... för jag tror inte att jag kommer trivas, och jag kommer säkerligen bli galen på allt religiöst strunt... Men OM jag blir erbjuden jobbet så är jag för snål för att tacka nej... Så håll tummarna för att jag INTE får jobbet!!
Förresten; deras hus var enormt, och såååå fint!! Komplett med vakthundar, tennisbana och maffigt poolområde.... Och japp, jag är fortfarande avis. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar, åsikt eller fundering!