Jag är fortfarande i chocktillstånd efter mötet med regn spindeln igår... Jag rycker till så fort Pixie stryker sig mot mitt ben, jag inbillar mej att jag känner nått på handen/armen/ryggen hela tiden, jag vågar inte gå i närheten av nån vägg och jag spanar konstant efter rörelser som kan komma från en gigantisk spindel.... Att vi har typ 4 st gecko-ödlor inne på väggarna som tydligen har svårt att sitta still hjälper liksom inte. =(
Livet är inte alltid lätt... jag som tyckte att min spindelfobi hade blivit så mycket bättre... nu är jag tillbaka på noll igen... livrädd för minsta lilla kryp! =(
Värdelöst!
Känner igen paniken och känslan, jag kan se spindlar men inte ormar, drömmer mardrömmar osv.
SvaraRaderaAtt det plötsligt en dag dök upp en lång orm i vår trädgården-uuuuu, så gräsligt det var, att ormen var snäll som alla sa går ej in i mitt huvud!