Orolig eftermiddag!

Eftermiddagen och kvällen har tillbringats ute, ropandes efter Pixie.
Jag började nämligen "sakna" henne vid två-tiden... och då hade jag inte sett henne på ungefär en timme. Så jag gick runt och ropade lite. Hon brukar alltid komma när jag ropar. Men inte den här gången.
Så jag började fundera om hon kanske var instängd någonstans... så jag kollade med Mike (gardenboy) om han sett till Pixie. Men inte...
Och hon var inte i nått träd, eller uppe på nån mur.

Vid tre-tiden var jag riktigt orolig, och började gå längs våran gata och ropa på henne. Alla har höga murar runt husen här, så det är inte så lätt att få syn på en försvunnen kissunge...
Sen kom Anka och Mladen hem, så de hjälpte mej att leta... men ingen Pixie hittades.

Vid fem-tiden kom Dave hem, så vi tog en promenad runt kvarteret och ropade på henne... Men vi varken såg eller hörde henne (hon brukar alltid jama till oss om hon är fast i ett träd eller så). Så nu var jag rätt orolig... och dessutom blir det mörkt vid typ 17.45... och jag ville hitta henne innan det.

Hemma så tog jag en runda till på tomten, och jag ställde mej på en solstol och kollade över muren till våra ena grannar, och ropade på Pixie. Då hör jag henne "gråta" på andra sidan..! Lillan!
Men jag såg henne inte... men de hade ett litet uthus där, och det kom därifrån. Eftersom hon inte visade sig, så trodde vi att hon hade skadat sig... Så vi skyndade oss över till grannarna, och fick äntligen tag i lilla Pix!
Hon hade inte skadat sig... men hon hade antagligen blivit skrämd av hundarna, och vågade inte flytta sig från sitt gömställe. *Stackars liten*
Hon spann och blev så glad när vi kom och hämtade henne! Nu blir det husarrest på obestämd tid. Antagligen tills hon är stor nog att ha halsband med adress och nummer på...