Inga impulsiva personer i sikte...

Allvarligt talat... vart har alla mina impulsiva, äventyrslystna vänner tagit vägen?? Har jag aldrig haft några sånna, kanske..? Jag tycker mej minnas en tid då när jag bara behövde lyfta på luren och nämna "solsemester" och vilken kompis som helst var med på en resa till varmare breddgrader.

Två av dem har jag även fått med på au-pair äventyr...

Den tiden är uppenbarligen förbi.

Är det inte barn och man som sätter stopp för planerna, så är det jobb och hus-köp.

I vissa fall är det nog även ren bekvämlighet. :)

Men visst; sånt är livet.

Men då tycker man att ens släktingar som nu har vuxna barn borde helt plötsligt ha all tid i världen för lite resor och äventyr... eller hur? :)

Men både jag och David har släkter fyllda med folk som är helt ointresserade

utav resor... eller kanske bara helt ointresserade utav att träffa oss... ha ha ha.

Men jag har inte helt gett upp hoppet på att få ner nått besök hit... Mamma gläntade på dörren igår, och jag tar givetvis chansen och skickar en utförlig reseplan till henne o pappa... fylld med aktiviteter som kan locka dem hit. Vad sägs om att klappa lejonungar, safari i Kruger och vingårdar?

Vem vill inte uppleva det liksom?!? :)