Nja... faktum är att jag inbillar mej lite då och då att jag är en riktig naturmänniska, som stormtrivs i tält och att leva "spartanskt".
Men varje gång jag tar mej iväg och försöker mej på lite vildmarksliv, så inser jag inom loppet av några minuter att jag är BEKVÄM!
När jag skriver detta så är det måndag... och vi har varit ungefär 2 timmar i våran stuga i Drakensberg... Våran stuga utan internetuppkoppling, mobilnäts anslutning eller ens en ynka tv, kanske jag skulle tillägga..!
Arghhhh!!
Jag har redan blivit rastlös, fått lappsjuka, och insett att den alkohol jag tagit med ABSOLUT INTE kommer räcka veckan ut!
Räddningen är att jag bunkrade upp med godis och böcker och stugan har ett badkar... Det kanske kan få mej att klara i alla fall ett dygn... sen vet jag inte hur jag ska bete mej. Vara småfull dygnet runt, kanske??
Detta påminner mej om den gången jag och brorsan reste runt i Thailand, och jag fick höra om en häftig djungel-tur på tre dygn. Då man skulle sova i tält, det var utedass (i bästa fall) och man kunde ha turen (?) att se en massa olika djur.
Inte vet jag vad jag trodde... att jag skulle klara det galant, och att min spindelfobi mirakulöst skulle försvinna??
Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mej, och vi var tvugna att hoppa av efter en natt ute i djungeln... Hahaha.
Aldrig mer, tänkte jag då. Men jag vet inte hur många gånger Dave o jag har försökt oss på att campa... med resultatet varje gång att vi hyr en stuga efter första (sömnlösa) natten.
Jag kanske borde ta lärdom av detta och helt enkelt bara ta mej ut i naturen om man har alla bekvämligheter inom räckhåll! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Lämna gärna en kommentar, åsikt eller fundering!